clarabella

Jag tänkte mest kolla om denna lilla plats på internet lever, men kanske rentav borde börja skriva igen. För just nu snurrar allt och splitter Clara är tillbaka med full kraft. 

just nu känns allt lite hopplöst. trodde att aus skulle krylla av farmer men icke, eller de kryllar av dem men de kryllar ännu mer av backpackers som jobbar för ingenting. sög ju värre är värst att vi blev av med jobbet på farmen. då hade jag ju kunnat gå + med denna resa nu går jag nog mest troligt minus. till råga på allt så börjar jag sakna sönder efter mitt troll och indo. vill dit nu. måste få en rätsida på mitt liv snart. känner att jag bara tappar bort mig själv och sugs ner, blir bara svagare och tröttare. snart kanske jag försvinner helt och blir en liten grå mus. 

men jag kommer iaf få krama min käraste mor om en månad exakt på dagen samt pussa min kära grattis på 23 års dagen. och om två träffa mitt sjögräs om allt går vägen. längtar så jag spricker! ♥

just i detta nuet så ligger jag i min säng på ett ganska så jobbigt hostel i Moolooloba på Shunshine coast i Aussie land. frida och jonathan åkte precis iväg till hevery bay i några dagar. jag va sugen på att följa med, mestadels för att hostlet såg helt amazing ut! men jag lyssnade på mina hjärnceller som tyckte de va dax att göra något seriöst och försöka skaffa en inkomst. det är varför jag är kvar här ensam. varfvar för att vi skulle på australia zoo, älskarde det. men de va lite fulväder så vi stannade i caloundra först, insåg att vi prickat in någon form av high season och tänkte att varför inte försöka stanna på ett ställe som är varmt, har hav, fina strädner och surf (!) ? så då hamnade vi här och lite därför äre väl också jag ligger här och försöker göra min favoritsak i hela världen, nämligen söka jobb och skriva cv. hejja claris! annars så har jag haft en fantastisk dag på zoo, jag älskade det från början till slut. blev till och med så rörd att jag började gråta under fågelshowen. det var helt underbart. vi fick se alla djuren och till och med familjen Irwin. som dotter till en äkta natur nörd, som en som växt upp med animal planet dygnet runt så va detta extremt stort. jag hoppas verkligen vi blir kvar här uppe så jag kan få åka dit igen! ♣

just i detta nu sitter jag och gåter för att sjuksköterskan precis slängde min lilla vattanflaska. den stora är på tok för tung och mitt sinne är så lätt rubbat. jag vill ha mitt troll här, kramas lite, bli pussad i pannan och somna gott. men jag är glad att jag får hjälp. så jag snart kan njuta av min resa igen. tyfoid är inget jag rekomenderar att testa på. man känner sig mest som en ledsen gamal tant och personligen är det inget jag gillar. nu ska jag bli frisk♥

nu är jag här, i mitt paradis. som vanligt är allt en berg och dal bana. men de mesta är bra, bättre, bäst. finns så många människor här nere som betyder så otroligt mycket för mig. inte helst den där som jag för tillfället typ är sambo med. tanken på att behöva lämna honom igen får mig att må illa, hur ska de gå till ? annars är campet mitt andra hem här i livet. blir så lugn så fort jag kommer dit, och jag är välkommen dit anytime sa scott. så nu äre slut på dötid byn! skatejam ikväll och de ser jag verkligen fram emot :) ciao ♥

ibland förstår jag mig inte på mig själv. hur kan allt vara så förbaskat grått? detta borde va en tid av pirr i magen, häng med nära och kära och en massa plugg. ist sitter jag för de mesta i tyst & ensam i min soffa och pallar inte ta mig upp. det känns som om min kropp är bly och mitt sinne tillhör den surigaste av suriga menskärringar. det känns som om jag skulle behöva bli avsköljd med rengöringsmedel, tvätta varenda por. sen torka utomhus i den friska höstluften. men jag hittar inte dit, till de ljusa fräscha friska. och de bekymrar mig. vill bara bryta mig lös. konstigt nog är de ju precis det jag snart mycket snart ska göra, men varför är allt då bara grått? och ja jag vet att hösten är den tid på året då min hjärna som helst spökar. men jag har inte tid att va ett kolli nu, jag behöver få ha min hjärna ifred utan massa grått ludd. jag behöver få vara effektiv alla mina vakna timmar så jag kan få tid att umgås med mina kära som jag, ju mer jag tänker på det, kommer sakna så det ibland gör ont. detta bekymmrar mig med, hur kan jag vara så puckad att jag hellre sitter i soffan själv? sen blir jag arg för att jag har så lätt för att trilla i dessa mörka hål. vill hitta något att skylla på och hittar min uppväxt. ta mig inte fel min barndom var helt fantasktisk, iaf den tid jag fick vara barn. jag hade bara behövt blivit matad med lite jävlar anamma från barnsben. jag har lärt mig att ingenting är omöjligt, men jag har llixom aldrig samtidigt fått delen som säger att "du är bäst klart du klarar detta, varför skulle du inte göra det?" se det som självklart att lyckas. för just nu vet jag att de mesta går, men bär samtidigt på ett himla stort frågetecken som hela tiden frågar om just jag faktiskt klarar ditt och datt. och jag börjar i ärlighetens namn bli förbannat trött på att inte tro på mig själv. och på detta gråa jäkla ludd. men samtidigt är de så svårt att styra över. jag har många år åt att försöka styra över denna geggiga grötiga känsla som tar mitt leende och lämnar en grå liten mus som mest bara muttrar. jag är inte sån, okej jag är sån men vill inte vara det. vill inte lägga mer värdefull tid på att tycka illa om mig själv och undra om jag någonsin kommer klara genomföra mina drömmar och mål. jag är en bra människa med ofta sunda värderingar, så varför ska då jag vara den enda som står i vägen för mig själv? om 8 dagar nästan på minuten så lyfter planet. då bryter jag mig loss varken jag vill eller inte. längtar så fruktansvärt mycket efter de där ögonen och skrattet, inte minst mitt eget skratt. 

nu ska jag städa ur allt de gråa och ersätta de med de finaste färgerna. beta av min to do list så jag får tid till mina kära och sedan leva livet så som jag vill. och det är okej att trilla, bara man reser sig upp. puss♥

mina farhågor visade sig ikväll vara sanna. jag har under veckan gått och kännt att plugget nog borde börjat. gått in på datorn och alla forum som jag kunnat hitta och nejdå inte sett ett dugg. loggat ut igen och tänkt att de kasnke kommer ett mail. har ju ändå haft skallen full ändå så bortkopplings delen va inte så svår. ikväll lyckades jag dock hitta in på forumet på någon konstig bakväg. konstaterade att jag ligger en vecka efter med pluggandet och att vissa texter är som rena grekiskan. känner spontant att detta är lite för övermäktigt för min hjärna som inte pluggat på tre år. samtidigt som känslan att grotta ner sig kittlar lite. sen kommer verkligheten ikapp och jag inser att jag alltså ska sitta mitt i paradiset och försöka fucsera på något som tydligen är på svenska men som jag förstår 6/10 ord av. huvudbry minst sagt. men hatar tanken på att ge upp efter bara några timmar. om jag endå hade hittat in i forumet i tid så hade jag ju iaf sluppit stressen över att behöva läsa ikapp en hel vecka samtidigt som jag ska måla och organisera en resa. i vissa lägen så känns de som om jag tagit en hel ocean över hunudet, men samtidigt så är jag drillad sedan barnsben att de bara är att simma iland skiten. men frågan är ju om de är värt det? samtidigt som jag verkligen skulle vilja ha något vettigt att göra i indo, något att göra för min skull. typ plugga, väcka lite gamla hjärnceller till liv och lära mig nått nytt. ne nu ska jag slå igen mina små blå och sova på saken. nattis ♥

ibland peppar peppar, borde verkligen inte säga det. men ibland går saker, verkar saker kunna gå att lösa. älskar känslan av att planer går i lås, den pirriga känslan i magen när jag känner att jag kanske är på väg. fjärilarna i magen som smider planer om överraskningar och första möten. men de finns även en känsla av panik, alla fegis känslor som säger va sjutton tänker du med?! imon ska jag undersöka en sista gång om allt skulle kunna gå i lås. gör de de så hoppar vi högt och sedan flyger fritt. hej livet! ♥

om någon någon någon gång skulle känna att allt är tråkigt och att man skalle behöva lite kaos i hjärnan. här är jag, läromästare inom just det området. men man vill ju inte va en fegis och gå den lätta vägen. tajming är en viktig del när de gäller att skapa kaos. välj den tidpunkt som du längtat efter ett bra tag och gör sedan något som skulle kunna innebära raka motsattsen. så sätter man huvudet i snurr och blir lite extra tossig. men soom sagt man vill ju inte va en fegis och säga nej till livet. inser sakta men säkert att jag antagligen får flytta utrersedatum iaf två veckor. har inte hunnit allt jag vill och måste lyckas klämma in mina kära mor/far föräldrar. och måla en halv värld, samt knyta ihop alla mina tankar till prydliga rosetter. sen är en stor parantes skolan, plugga eller inte plugga, släpa på miljoner böcker eller inte släpa på miljoner böcker ? nu ska jag ut och måla plåthus, ett annat tips är bo i trähus, plåt är sjukt okul att måla. haa dee♥

 

sitter fortfarande i min säng, typ på samma ställe som jag suttit sen jag vaknat dvs 5 timmar. jag har nästintill sökt igenom hela internet efter vettiga flyg vägar och priser. hittils har jag mest kommit fram till att det finns mest ovettiga saker, inget riktigt passar mina tider eller så bojkottar de nybörjar surfare. och jag vill ju hemst gärna ha med min kära stina, hon är ju halva nöjet. det bra är ju att jag numer blir mer arg än nervös av flygbokningar. plugget har fått va denna morgon ska ta tag i det ikväll. kolla nya kurser eller om de finns en möjlighet att släpa med sig pedagogiken. kämpar emot för att inte låta de små motgångarna föda stora. men har en gasnka stor lust att dra täcket över huvudet. för i studer av tvivel vet jag inte riktigt ens vart jag vill åka. klart jag vill till indo, de vill jag alltid. men en del av mig är så rädd för att antingen fastna där eller inse att jag kanske är klar. vad gör jag när jag är klar med min dagdröm för de senaste två åren ? det gör de kanske lite extra lockande att åka till aus, se nått nytt, möjlighet att surfa andra vågor, lära mig bra engelska, inte göra sopslut på alla pengar. folk säger att de aldrig skulle våga bara sticka, de skulle bara veta vilken liten velpanna jag egentligen är. men denna gång ska jag försöka vägra vara mig själv så mycket, eller va den bra sidan av mig. vägra stanna här utan istället se hur länge min plan håller. jag tänker boka en enkelbiljett (iaf som de ser ut nu) och fara och flyga dit pepparn växer. men innan jag gör de så har jag typ ett ton saker här hemma att ta tag i, börjar med att måla klart det tredje och sista rummet hos frankiee. börjar nästan känna mig proffesionell när jag går in på färghandeln och de känner igen mig! nu har jag ett tak som väntar, haa dee♥

jag blir alldeles varm i hjärtat när jag tänker tillbaka på mina två senaste veckor. att man kan ha så fina vänner är helt otroligt. helst när vännerna bor på andra sidan landet och man ses mer sällan än ofta. ändå har de tagit emot mig med öppna armar och gjort detta till en av de bästa resor jag gjort. jag har fått smaska på nyplockade hallon, bada massor i havet, SURFA, paddla kanot, ätit godaste frukostarna, paddla kajak, druckit vin, prata massor, åkt longboard, åkt massa vattenskoter, käkat avokado på kräftskiva, fått helt fantastiska besked(♥), träffat massa nya människor, chillat till film, försök till vindsurfing, utgångar, lära mig plocka ur nycklar ur låst bil och massa mer. mina kära kära vänner jag gillar er så, ni gör mig verkligen till en rik människa.

 

nu ska jag ta tag i min monster höst och se vart det bär hän i världen, big love ♥

just nu lever jag lite som på moln, fixar och trixar dagarna i ända. jobbar lite när tillfälle ges och tvingar mig att träna så ofta som jag går att övertala. för nu är det inte långt kvar, 15 dagar till indo, 8 dagar tills jag tar mitt pick och pack och flyttar till svearike och dessutom bara 8 dagar tills jag äntligen får träffa min kära linnea. mycket står på schemat de kommande två veckorna, försöker styra ihop allt så allt ska va klart tills jag kommer hem till mammi, så gott som i alla fall. emellan alla tankar om saker jag inte får glömma är jag som en berg och dal bana. fnissatacker av lycka över att snart få vara på väg till mitt paradis. nervösa sammanbrott där jag känner att allt är för mycket för lilla mig att göra ensam. blandat med fullständig nollställdhet jag kan inte riktigt greppa att jag faktiskt snart är på väg på riktigt. jag hoppas så innerligt att allt blir bra, att jag håller huvudet kallt, inte köper en avbruten surfbräda och att det ialla fall finns några småsköna människor på campet. tills vidae lever jag på scotts finaste ord och känner att I can do it. ska ner och banka in lite indovett i ryggraden, tror jag behöver en ny dos nu. jag är verkligen på väg, iiiiiih. ska bara komma ihåg att packa allt och försöka lyckas med lite saker sen så. 8 dagar kvar i oslot, känns knasigt men bra tror jag. redo för nya saker trots att jag gillar staden. en liten eller en stor parantes är att just idag så har världens finaste lilla oliv funnits med och förgyllt världen i ett helt år. önskar så att jag var lite närmare, men om en vecka borde vi hinna ses en liten sväng i alla fall. om inte annat så väntar en låång vår då vi kan busa massor. snälla gud ge mig medvind i vår <3

vaknade omänskligt tidigt och kunde inte somna om. turligt nog så finns de två nya videoklipp från campet, så jag har smådrömt hela morgonen. ibland blir jag bara så lycklig över att jag ändå har hittat en plats som betyder så mycket. nu är det över ett år sedan som jag kom hem första gången och känslan har varken försuvunnit eller bleknat. såg ett klipp från skatetävlingen igår på lunchen och det pirrade i hela kroppen. jag fånlog i en timme efteråt, alla snobbiga tanter kunnde inte röra mig i ryggen. morgonens spaning visar dock att flyg går på typ 8000, och då är det med sas, kul. men jag har tagit större risker och betalat mer för värre saker så det ska vi nog överleva.om jorden ändå snart går under så mår jag ju i alla fall lite bättre av att veta att jag har en flygbiljett i mitt namn. nu ska jag försöka hålla mig vaken hela dagen, tacka gud för varuleverans! och på onsdag blir det extrajobb, glad tjej. om en vecka är det julafton och jag ska käka gröt med min familj, himla fint. ♥

ibland bara svävar jag iväg på moln. drömmer mig bort. idag har jag drömt mig bort till surf med delfiner och fint sällskap. hånar mig själv en aning för att jag så förbannat lätt faller dit och börjar dröma. men ibland fastnar jag bara i känslan av att det skulle vara så bra. så fint. så vem vet, kanske sitter jag en dag i vår på väg till costa för att surfa med lite delfiner? det är väl allas dröm tänker jag. min dröm i alla fall. ♥

 

 

 

ibland försöker jag övertyga mig själv om att det är dax att växa upp, dax att ta tag i allt och inte bara änga alla drömmar åt ett land, ett ställe och ett folk. men sedan kommer den där lyckokänslan, det pirrar i hela kroppen och jag ser nog ut som en fåne där jag går och plötsligt fnissar för mig själv. när de känslorna kommer och när jag ser på min fina vägg så fattar jag att inte ens en vuxen och seriös clara skulle kunna ignorera de  där känslorna. nu gäller det bara att hitta ett jobb som inte tar helt musten ur mig. jobb som ger bra betalt och som går att pyssla ihop så att det blir mycekt timmar. sen så ska jag ge fasen i stan och lägga pengar på hög. leta lite och fixa lite, lära mig lite och träna lite. sen hoppas jag att mina drömmar blir planer, planer blir vardag. det är så fint att veta att det är mitt liv det handlar om och att jag kan göra vad sjutton jag vill med det. det kan bli himla bra det här ♥