Att ta sig i kragen.
Känns lite som allt bara rullar på, jag gör saker tänker inte. Missar hälften och bara strutar till allt. Krockade bilen idag med som grädden på moset. Kära mamma tack för att du inte slängt ut din omogna tjugoettåriga dotter än. Imon ska jag ta tag i allt, punkt. Dagens bästa har vart att jag varit på dop för min favoritflicka Olivia, att någon så liten kan ge så mycket glädje. Bara så du vet lille vänn så kommer du att få se mycket av mig! <3
Det kallas tvivel, den där känslan som stör.
Just nu sitter jag i en liten grop, just nu tycker jag allt är lite skit. Just nu skulle jag ge allt för att få mysa ner mig bredvid mitt lilla hjärta, men han sitter väl i skrivande stund på någon bröllopsfest i gerupuk. Saknaden är knasig, den kommer i vågor och sänker mig ibland helt, som idag. Att i denna stund söka jobb på norska gör mig inte på strålande humör, glatt inlägg det här! Kan meddela till min fördel att jag faktiskt varit himlans munter på sistone, trots att jag befunnit mig i svearike. Och känslan jag har just nu säger att jag vill var kvar här några dagar till... Nyss fick jag iden att blackjobba lite och stanna tills efter p&l. Bara njuta, men får man det om man lever på gränsen till tokpank? Om man verkligen vill tillbaka till något som betyder väldigt mycket? Får man ändra sina planer inom marginalen? Får man kasta lite extra pengar i sjön?? Trodde jag skulle bli vis med åren, men jag är inte lika ung längre men precis lika dum. ciao ♥
