att närma sig en dröm
just nu lever jag lite som på moln, fixar och trixar dagarna i ända. jobbar lite när tillfälle ges och tvingar mig att träna så ofta som jag går att övertala. för nu är det inte långt kvar, 15 dagar till indo, 8 dagar tills jag tar mitt pick och pack och flyttar till svearike och dessutom bara 8 dagar tills jag äntligen får träffa min kära linnea. mycket står på schemat de kommande två veckorna, försöker styra ihop allt så allt ska va klart tills jag kommer hem till mammi, så gott som i alla fall. emellan alla tankar om saker jag inte får glömma är jag som en berg och dal bana. fnissatacker av lycka över att snart få vara på väg till mitt paradis. nervösa sammanbrott där jag känner att allt är för mycket för lilla mig att göra ensam. blandat med fullständig nollställdhet jag kan inte riktigt greppa att jag faktiskt snart är på väg på riktigt. jag hoppas så innerligt att allt blir bra, att jag håller huvudet kallt, inte köper en avbruten surfbräda och att det ialla fall finns några småsköna människor på campet. tills vidae lever jag på scotts finaste ord och känner att I can do it. ska ner och banka in lite indovett i ryggraden, tror jag behöver en ny dos nu. jag är verkligen på väg, iiiiiih. ska bara komma ihåg att packa allt och försöka lyckas med lite saker sen så. 8 dagar kvar i oslot, känns knasigt men bra tror jag. redo för nya saker trots att jag gillar staden. en liten eller en stor parantes är att just idag så har världens finaste lilla oliv funnits med och förgyllt världen i ett helt år. önskar så att jag var lite närmare, men om en vecka borde vi hinna ses en liten sväng i alla fall. om inte annat så väntar en låång vår då vi kan busa massor. snälla gud ge mig medvind i vår <3
