clarabella

Knas, knas, knas, för tilfallet känns allt knas! jag vet inte riktigt vad ja håller på med, ändå sker de saker hela tiden.. jag kan inte greppa allt...!

``målat in mig i ett hörn, fått en törn
det är då jag hatar mig själv, o då kommer på det
för jag har ingen jävla aning vafan jag håller på med´´ - petter

helt rätt, precis så äre, jag har flummat på den senaste tiden & låtsats att ja ahr haft koll på läget, gömt mej lixom.. men nu har ja kommit till den stunden att dert inte går längre, riskerar mer än jag vinner så att säga.

& den som ja vill/ önskar att ja var, de är bara att inse, jag är inte den personen.. lite läskigt men, jag är verkligen inte så snäll som ja tror, fast ja fattar inte själv att ja går runt & små sårar folk.. det är LÄSKIGT!

samtidigt som jag inte vill va som alla andra så är ja rädd för folk som snackar..., & de är ju som att släppa en sten i vattnet & hoppas på att den ska simma! det gåår inte.. trust me! försöker, berkligen fösöker att inte bry mej, men det är svårt... & så vill man ju va smal & snygg oxå, samtidigt som det finns tankarna på att om ja nu skulle träffa värsta pojken så borde han tycka om mej som ja är & skita i vad vågen säger.. men e är ju inte riktigt så de fungerar eller?

ja, dom där pojkarna kan man ju säga mkt om, haha. men en sak som ja kan säga om mig är att ja skulle vilja bli kär, & nu menar ja riktigt kär.. för de tror ja nämligen aldrig skull kunna hända, jag är för rädd att bli sviken & dissad. men samtidigt vet jag att man inte kan vinna nått, om man inte satsar.. så därför har mitt nyårslöfta bblivit att ja ska lära mej att öppna mej för folk på riktigt, & låta dem såra mej om dom vill.. men tanken är ju att ja ska fatta att de är bättre att vara ärlig & låta folk tycka om den man verkligen är, & att folk faktiskt kan tyck om mej ..!

men ibland kan man ju tvivla ävern på sin kära familj, jag har en pappa som älskar mej, en plastmamma som älsakr mej, det vet ja innerst inne... men saken är ju den att dom har lite mysko sätt att visa det på.. & när man inte setts mer än 20 min på e10 månader så kan man ju börja fundera på ett & annat. då är det inte så lätt att lyssna på den där förståndiga vetskapen som finns innerst inne.., men försöker vara arg, men tanken på att gå miste om dom där telefonsamtalen som ibland sker skrämmer för mkt. ja menar, nu kan ja ju iaf prata med dej. & det är väl ett + eller?





skolan sen är underbar, eller jag gillar i varje fall folket starkt. sågningen däremot är inte så roligs om man skulle kunna tro..
& om exakt 15 dagar så ska vi ha valt inriktning.. Scarrry, kan ja lova. vill inte göra nått jag ångrar, men hur ksa ja veta om de blir bra elelr dåligt om ja inte ens testar? allt utom trä har ju varti kroligt, hur ska ja kunna välja, eller okej, nu ska ja vara ärlig.. jag vet att ja kommer välja murning.. de är väl bara att blunda och hoppa & sen kämpa som f*n! och jag ska kämpa för skolan, men just för tillfället känns allt lite väl långt borta, finns inget som lockar.. men de kommer väl det också, om inte annat så får ja väl hoppas att min lön kommer vara morot nog..


okej, okej, nu verkar de som om mitt liv är mer dåligt än bra.. men berättade jag att ja hade underbara vänner?!
det har ja, & utan dom så vore allt mycket mera knas.. för det är ni som ser til att ja inte ramlar hit eller dit, ser till att ja håller mej nera på joredn skapligt iallafall. tack för att ni finns, & ja ska börja tänka mej för, det ska gå! för jag älskar er, & det är ni värda.

en låt som gått på repite den senaste tiden är Petter ft. Säkert - Logiskt, me like!

mycket kärlek / claris