jag sitter och äter norrköpingsäpplen
sitter och funderar, det är ett år sen nu. ett år sen olyckan. det är fortfarande helt sjukt. totalt ofattbart. och jag tänker på det oftare än jag vill erkänna. vågar fortfarande inte gå gamla vanliga gårundan. lider med alla som verkligen kännde dej johanna. jag hann inte riktigt så långt. de tog lixom slut. drastiskt slut. och där var vi mitt i allt. vill helst inte tänka på det men ibland gör jag det ändå, speciellt idag. tänker på alla som blir extra påminda just idag. det är så fruktansvärt orättvist. vi är ju bara barn, unga och vilda, vi borde vara odödliga. vila i frid <3
Kommentarer
Trackback
