clarabella

älskar orden, suger in dom som om dom vore saft. lev efter orden clara. du kan klara det. du kommer klara det. ingen fattar ingen förstår. men nu känns de som om de är dax. på rikigt. nu har jag väntat och nu är ja redo, kanske inte helt men nu kommer ja palla med trycket. fattar lite mer och lite bättre nu. nu står ja på egna ben och har förhoppningsvis kraft nog att stå kvar när stormen kommer. men de är nog den jag är rädd för. stormen. men efter stormen kommer lugnet. och gräset kanske är grönare på andra sindan. för på den hära sidan äre mest ruttet och brunt gräs. lite som en enda sörja. fint ord sörja. mycket bra i de hära sammanhanget. lite lagom kladdigt och svårt att ta sej ur. så ja har funderat ut ett knep. om ja tar i ordentligt så att ja lixom har lite marginal, då då borde ja ju inte krachlanda i geggan igen? då borde ja ju komma över till andra sidan? om ja tar ett rejält skutt. då snackar vi en rejäl förändring. skönt.
så får det bli men varifårn kommer kraften?  bara det lilla steget kvar nu.

//cb♥