clarabella

känslan den kommer krypande eller så ären bara där pang bom, denna gång haren funnits en hel månad, vafasen sviker jag mej sj'lv hela tiden för? jag står inte ut! jag straffar mej själv, jag vet tom att de bara blir värre, vill att det ska bli värre, sen får a panik vill göra nått åt det mej nej då pallar ja inte för då äre så långt bort, fan.

vad äre för fel på mej ? varför gör ja som jag gör? det blir som en skyddande mur för att ingen ska komma nära, vilket leder til att ingen heller gör det, varför gör jag så hära mot mej själv?, blir galen, det går inte mer, nu måste ja snacka med nån, kasnke ska testa om ariell get's it ,  om inte så funderar ja på att ta en sväng til klockarskolan & hälsa på liljan en sväng, gillade henne starkt, & hon gjorde mej stark om inte annat, fan fan fan ! vare nu jag skulle börja hoppa ur mina drömmar & in i verkligheten? och kasnke trotsa rädslan och låta nångon förstå, ta en chans, satsa lite, ? men det känns så otroligt sjukt långt bort, det finns inte ens med på kartan, istället förvärrar jag allt och gör så att aj slipper genom att göra så att ingen ens vill vara i min närhet, smart_girl_not! fyfan vad jag är trött på mej själv, vad ska ja göra?? skulle nog behöva en smäll eller två så att hjärnan hoppar på plats, de är ju det som äre värsta jag vet precis hur jag gör & antagligen varför, men varför gör ja då inget åt det? varför går det inte ? fattar inte ett skit!

tjo imon blire sallad & täcke över huvudet, vill inte ens till romme längre, fan!