clarabella

det känns toppen, nu är jag på gång på väg uppåt. mamma visa mig ett kort på mig igår, jag kan väl ha vart runt 10 kanske, liten tjock och olycklig. jag kunde inte annat än skratta åt kortet och säga att munkstilen inte var direkt var klädsam, men mamma sa att den lilla tjejjen på kortet såg ut som hon gjorde för att hon inte mådde bra. det slog mig just då att den där lilla tjejjen mådde allt annat än bra. helt sjukt. det känns så långt bort. det känns inte ens som om det är jag. men det är det och jag måste medge att jag är ganska stolt över mig själv som ändå står här idag som den jag är. fy satan vad jag är bra.♥