clarabella

det slog mig nyss hur det plötsligt kan bli glasklart vad man tycker och känner. även om man innan sett vissa saker från alla möjliga synvinklar så kan det helt plötsligt slå en att nej jag gillar inte det här alls, eller ännu bättre det här gillar jag skarpt. sen kan det vara åt andra hållet, saker som tidigare kännts glasklara blir svåra att sätta på plats, man vet inte riktigt vad man tycker längre. så långt borde alla kunna känna igen sig, för det är väl normalt att man mognar och förändras? det kluriga med det hela, det som jag klurat på idag är vad man igentligen ska göra med de nya känslorna och tankarna som kommer. har man bara fått tilfälligt fnatt och därav ändrat åsikt eller är det den nya lite mognare jag som talar? så till det viktigaste och klurigaste, ska man följa dessa känslor eller inte? ingentligen behöver jag inget svar på den frågan, jag har det själv. just i sådana hära situationer som jag önskar att jag var 4 år igen och kunde gömma mig bakom pappa. rädda mig från det onda, eller ja kanske ska säga det svåra. för ont är det inte, då vore det inte någon ide att ens tänka tanken. nej det är nått nytt och frächt som jag bara måste ta modet till mig för att följa. dansa som om ingen ser mig. för nu är det så att det som ja förut kunde se flera nyanser av har blivit svart-vitt och nu kan ja inte backa längre.♥