clarabella

efter ett telefon samtal och ett danspass känns mitt liv lite mindre trögflytande. annika ringde, det är sjukt, jag klarar varken av att hon eller min farbror tar på mig utan att jag börjar gråta. en kram sen äre jag som kämpar allt vad jag är värd för att inte tårarna ska börja falla. fattar inte alls varför, antar att de ligger mig varmt om hjärtat. och nu på söndag är det äntligen dop för lilltös nummer två. jag och farmor ska fara upp till mora och ha det tevligt, men som sagt så kommer det nog komma en del tårar. kanske försvinner de om dom får komma fram och bli gråtna? men kan ju kännas lite dumt om jag sitter där på hennes dop och gråter? haha, djupa funderingar där. nu ska jag vila hjärnan, skoola imon. en halvdags mattelektion väntar. jag och lammen ska ha det riktigt mysigt, haha. ska försöka att inte försova mig imorgon igen, tredje gången gillt. natti natti puss♥