som vanligt...

slutar mitt drömmande i lite som ett moln av ångest. för jag slutar alltid på bloggarna som ägs och skrivs av lyckliga textil elever. vafan det hade kunnat vara jag och det skulle vart jag om jag inte vart dum och lyssnat på allt klokt som sades till mig. allt hade vart annorlund och jag är lite säker på att ångesten hade vart mindre, mycket mindre. jag behöver vara kreativ, och jag behöver en spark i baken.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0