clarabella

att grubbla lite en kväll som denna. kvällen innan studentveckan brakar lös, kvällen innan ännu en vecka av fest. men det är så sjukt mycket känslor. nu står vi ju lixom där, vi har ju längtat så länge. nu är vi snart fria att göra vad vi vill. men vad vill vi? känns som om jag kommer bli ensam kvar som en liten fegis. eller som om jag kommer bli kvar på ett jobb som jag redan älskar. men saken är den att jag borde ta mig i kragen och fixa mina papper, pallra mig till usa. inte fastna i det lilla. det är nu det gäller att se det stora och inte fastna i det lilla, det lilla som i slutänden leder till inget. jag är rädd, rädd för att bli inget. skolan har varit bra ändå, tryggt på nått vis. visst kommer vi ha 2-3 år på oss nu att leka av oss och härja runt, men sen så känns det ändå som om vi måste börja styra våra steg mot något mer seriöst. skaffa vårt perfekta liv, med bra jobb, familj och villa. jag måste ta mig till usa. jag kommer ångra mig. jag vet vad jag vill men jag vill så mycket mer. sommaren ska bli något som jag alltid kommer minnas. min klass är något som jag alltid kommer minnas. känns som om den där lilla tjejjen som började på bygg för tre år sedan är skapligt förändrad, det tackar jag innerligt för. det är så mycket som kommer försvinna ur mitt liv den kommande månaden, vänner som flyttar, skola som tar slut och lägenhetskontrakt som upphör. det sista svider så in i bomben. jag vill verkligen inte flytta hem, inte alls. men den kommande veckan tänker jag lägga känslorna och tankarna på is, leva livet och njuta varje sekund.♥