clarabella

just nu sitter jag här och glor på ett kort på min far och funderar på hur han tänker. det är en fråga som jag egentligen mycket väl vet svaret på men som jag ändå inte förstår. fattar inte hur det kunde bli så här & nu är jag nog beredd att ställa ett ultimatum. jag behöver ett svar, jag vill inte få en fet smäll i ansiktet på studentdagen. jag ska inte behöva det, jag vill vara förberedd eftersom det ska vara en dag av lycka och inget annat. så snälla berätta för mig hur du tänker så kanske kanske jag kan förstå lite bättre. vi träffades igår nästan hela släkten, inger fyller tant nu på måndag ;) ännu en sak som jag inte hajjar, har man inte sett sin son sen i september, vill man då inte träffa honom när man passerar mindre än en mil ifrån då? jag blir så matt, inte bara för min skull utan för olle och farmors skull. men allra mest kanske för hans egna skull, du missar så otroligt mycket fattar du inte det? och snart kommer jag inte orka hoppas mer, värdesätter du inte det här då vet jag inte vad i vår relation som du värdesätter. p.s jag kommer alltid att älska dig♥