clarabella

just nu känner jag lite att jag är ett pucko. men det är ingenting att ångra nu, nu har jag ändå haft en fin tid här hemma, haft en sjuuukt lång ledighet. enda lilla klumpen som finns i magen är indo, jag vill dit, nu. att mina ögon automatiskt tåras när jag kollar på bilder tycker jag är lite läskigt, hur fasen kan man känna så starkt för en plats, ett land, ett folk och en sport? men nu är det jag som ska ta tag i allt mig själv och mitt jobb, leta leta på mig ett jobb i oslo och ta mitt pick och pack och dra. tror att lite ömväxlig bara förnöjer, behöver något att fästa mina hjänceller vid. annat än bara längtan. så nu ska jag skirva ett hejdundrans personligt brev, något som troligt ligger på min topp tre av saker jag ogillar skarpt. men utan de får jag ju absolut inget jobb, och då blir de inge indo något som kommer på första plats alla gånger. det var så lätt förra gången, då åkte vi bara, en triss lite tur och så kan jag fara och flyga igen. snälla gud! ♥