clarabella

ibland försöker jag övertyga mig själv om att det är dax att växa upp, dax att ta tag i allt och inte bara änga alla drömmar åt ett land, ett ställe och ett folk. men sedan kommer den där lyckokänslan, det pirrar i hela kroppen och jag ser nog ut som en fåne där jag går och plötsligt fnissar för mig själv. när de känslorna kommer och när jag ser på min fina vägg så fattar jag att inte ens en vuxen och seriös clara skulle kunna ignorera de  där känslorna. nu gäller det bara att hitta ett jobb som inte tar helt musten ur mig. jobb som ger bra betalt och som går att pyssla ihop så att det blir mycekt timmar. sen så ska jag ge fasen i stan och lägga pengar på hög. leta lite och fixa lite, lära mig lite och träna lite. sen hoppas jag att mina drömmar blir planer, planer blir vardag. det är så fint att veta att det är mitt liv det handlar om och att jag kan göra vad sjutton jag vill med det. det kan bli himla bra det här ♥